fredag 15 april 2011

Måndag - first day in school

Klockan 06.00 ringde mobillarmet och, tro det eller ej, så var jag uppe ur sängen en kvart senare. Fransmännen fick ett brev från skolan i söndags med information om var skolan ligger, samt vilken tid man förväntades vara där. Jag fick inget sådant brev. Med andra ord visste jag ingenting.

Och eftersom att jag inte hade fått någon information och inte hade pratat med fransmännen var jag livrädd att de skulle åka ifrån mig. Därför garderade jag mig och gick upp extra tidigt. John, min värdpappa, sa kvällen innan att han trodde att de skulle åka runt 7.30 eller kanske strax efter 7. Så då bestämde jag att jag var tvungen att gå upp tidigt. Anledningen till att jag väntade var att jag tänkte att de kanske hade koll, eftersom att de inte ville åka och kolla var skolan låg dagen innan....

Men ack så fel man kan ha... Den här familjen kan vara den segaste familjen jag mött (till och med min egen ligger nog i lä). Jag var klar vid 7. 8 kom den sista i familjen ner för att äta frukost.. och där satt de sedan i godan ro. Jag skulle gissa att klockan hann bli 8.30 innan vi ens var på väg. Väl vid Underground-stationen fanns det tre olika plattformar att välja mellan. Med andra ord hade vi möjlighet att göra fel tre gånger innan vi skulle hitta rätt.

Vi gick fel. Jag trodde de hade koll. Men nej. Jag inser att vi måste stå på fel sidan och säger att jag tror att det kanske är den andra vi ska stå på. De säger nej först, vi går upp, frågar någon, börjar gå mot nästa, vänder om, går tillbaka för att till slut inse att vi skulle gå till den andra. Med andra ord hade jag rätt. När vi sedan äntligen var på väg, och på rätt väg till och med, var vi så klart ännu senare..

Jag visste om att det finns två Kaplan skolor och var 99% säker på att det bara var den ena som låg i Covent Garden. Men den franska mamman hävdade bestämt att båda skolorna låg i Covent Garden. Eftersom att jag inte visste helt säkert så argumenterade jag inte kring det. Jag följde bara med. Anledningen till varför det ens pratades om det, var att de undrade om jag skulle till samma.

Väl framme var vi säkert väldigt sena, eller i alla fall sena. Jag vet egentligen inte, eftersom att jag aldrig fick något brev... 

Hur som helst så fick vi pricka av oss och lämna ifrån oss en legitimation i receptionen och fick där också anvisningar om var vi skulle gå. 

Victoria, Victor och Jerome

Vanessa


Så när vi väl var i skolan gick dagen ut på att göra prov (en muntlig del, en skriftlig, en gramatisk och en hörförståelsedel) för att var och en skulle kunna placeras in på rätt nivå. Vi fick scheman och information om skolan, lärarna, aktiviteterna som skolan anordnar och allt annat praktiskt. Lunchen spenderades i en park precis vid skolan där vi satt i en ring och hade picknick av maten som vi alla varit och köpt i en mataffär som, även den, ligger precis vid skolan. Dock åt andra hållet mot var parken ligger. Där satt vi i en stor cirkel och lapade sol, åt lunch och pratade på vår knaggliga engelska. Vi hade tid kvar så vi gick en promenad och gick till ett café där de flesta köpte sig en kopp kaffe innan vi gick tillbaka till skolan. 

Victoria och Margrit
Joyce, Vanessa och jag


Efter skolan var det välkomsdrink som stod på schemat. Så vi gick tillsammans med Nick (som är ansvarig för aktiviteterna) till en pub och tog en drink. 

Fransmännen tappade jag någonstans precis i början.. men jag behövde ju inte dem längre....

3 kommentarer:

  1. Oj, oj!! Vilken röra.;)Skönt att det löste sig;) Ser härligt ut där i parken. Hur går det nu? *nyfiken*

    Kan du skicka ett sms (eller ringa för alla del) till min mobil från ditt Englandsnummer så jag får ditt nummer. Får det inte att fungera.

    SvaraRadera
  2. Jullan, köpte du mjölk när de andra köpte kaffe?:P jag saknar dig fina vän:) har du inga planer på att komma hem till mig snart igen;)puss<3

    SvaraRadera
  3. Mamma: Ja! Och de är så jobbiga de där fransmännen.. för de utger sig mer eller mindre för att veta.. och så vet jag mer själv! De har alltid en bättre väg, ett bättre alternativ. Jag brukar inte åka tillsammans med dem till skolan. Jag vet inte ens om de åker för eller efter mig, ser de knappt i skolan heller... De är lite speciella.

    Malin: Haha, nej.. faktiskt inte. Jag köpte ingenting. Ååh!! Kom hit!!! <3

    SvaraRadera