Jag är rädd och jag saknar dig, jag saknar allt.

Jag fick just ett tokryck och saknar alla, precis alla! Lovisa som är i Thailand/Kambodja/whatever, Nicolina som är hemma i Sverige, i Stockholm, Love som är i London, Josephine som är hemma i sin säng och (vad jag antar) sover och åker till Spanien om en vecka, EN VECKA!, Malin som är hemma hos sig i Stockholm, Sverige, andra Malin som troligen också ligger hemma och sover. Jag saknar till och med min familj som all ligger här hemma, i detta hus, och sover. Jag har till och med pratat med dem allihopa och pussat och kramat på dem!! Trots det saknar jag dem. Jag tror jag saknar lite i förväg, att det är någon sort försvarsmekanism som just satte fart!

Nu känns England så nära, men ändå så långt borta. Tankarna snurrar och flyger runt som en tokig drös virvelvindar. Jag tror jag förbereder mig mentalt för att göra något nytt, något spännande och något sjukt läskigt. 

Jag planerar att lämna min familj, alla mina vänner och bekanta, allt det trygga för ett annat land, ett annat språk och andra människor. Ett land jag inte känner, ett språk jag är brutalt dålig på och människor jag inte ens har en aning om vilka de är. Och det är inte för en veckas tid, inte en månad heller. Jag planerar att vara borta i ett drygt halvår. Det är lång tid. Väldigt lång tid! Speciellt för en tjej som som aldrig varit borta hemifrån själv i mer än två veckor. För jag tror faktiskt inte att det är mer än två veckor, på sin höjd tre. Men jag har bestämt mig och jag ska inte backa nu, det gör jag bara inte. Jag vill det här så himla mycket samtidigt som jag är sjukt rädd för att göra det! 

my room

Mitt rum börjar ta form, wiii!

I går var jag och Josephine på IKEA och jag köpte en himla massa bra som vi sedan monterade upp på väggar och fixade med. (Josephine är min personliga hållare - hon håller, jag styr och ställer, borrar och skruvar. Hur bra som helst!) Allt blir så bra och jag bara känner att jag har så jävla bra smak! Fan vad bra jag är faktiskt!

IKEA är ett jävla fint påhitt - det gjorde du bra Kamprad! 

Jag ska lägga upp bilder sen när det är klart. Före och efter kanske det blir om det är tur. Men det blir inte förns någon gång i nästa vecka skulle jag gissa för nu ska jag jobba en massa = allt tar mycket längre tid innan det blir klart eftersom att jag inte har hela dagar på mig att fixa. Men det kommer vad det lider.... 

Stockholm

Jaha, då var man åter på snötäckt mark då. Men det var inte alls lika kallt som jag hade förväntat mig, skönt. Vi får väl se hur det är i morgonbitti!

Sleep tight and let the bedbugs bite! 

Åå, åka pendeltåg

Nu är det slutåkt, inget mer pendeltågsåkande för mig på ett tag (den i Stockholm åker jag ju aldrig). Nu sitter jag på ett x2000-tåg på väg hem till Stockholm igen. Det har varit tre trevliga dagar i Göteborg med mycket mys, shopping och umgänge med härliga tjejer.

Jag har hunnit träffa tre tjejer som jag inte har träffat på väldigt länge under min vistelse där nere. Superkul!  Emma som jag har bott hos, Marika och Melinda. I dag var jag och Melinda och fikade och pratade Ghana-minnen, nutid, framtid och utbytte roliga historier och erfarenheter. Sen blev det en liten sista runda i Nordstan och jag är helt hopplös, så jag köpte faktiskt en superfin, blommig, tunn tunika/tröja. Den kommer vara super till jeans!

Förutom den blommiga tröjan blev det tre par byxor, en jeansklänning och en kavaj med hem. Jag är nöjd, även om jag kan känna en viss ångest. Men det är okej, jag behövde de där byxorna. Faktiskt.


Uppdate: Det är ju så klart spårvagn jag menar.. inte pendeltåg. Tänk att jag säger fel hela tiden.........

Mysmorgon

I dag är vi lite sega. I går myste vi med frukt, vit choklad och Kalle och chokladfabriken. Emma somnade, men jag är helt frälst av Oompa-loompierna. Jag ska bli en sådan i mitt nästa liv. Det är bestämt nu. Och så måste jag bara; Hur bra är inte Johnny Depp? Jag älskar honom, han är min gud. Fan vad bra han är!

Nu ska vi äta lite frukost framför Efter tio med Malou och sen ska vi väl så småningom ta oss in till staden för att köpa mina byxor som pengarna inte räckte till i går. Sen ska jag träffa Melinda som jag lärde känna när jag var i Ghana för ett år sedan. Hon bor här i götet så jag måste ju passa på. Det ska bli så roligt!

Sen runt tjugo i sju går tåget tillbaka hem till Hufvudstaden.

Have a nice day allesammans!

Hey mrs lonely

Här sitter jag och myser framför tv:n. Hemma hos Emma. Själv, i dag igen. Emma tränar. Igen. Jag tänkte måla mina naglar med Emmas nagellack. Hur bra som helst!

Stig Helmer-fjong!

Go'a Götalaborg

Göteborg är väl bra härligt!? 

I morse hade jag och Emma fika-/ frukostdejt med Marika på ett supermysigt franskt Café inne i den härliga Göteborgska staden. Planen var brunch, men vi kom dit en timma för sent och hade därmed missat brunchen. I stället blev det en varsin macka - Baguette med tonfiskröra blev det för min del. Och till det nypressad Juice. Hur gott?

Tur att det blev en sådan bra bild........

På caféet blev vi kvar ett bra tag och bara pratade och hade det allmänt bra. Så himla kul och träffa dessa tjejor! Det var så länge sen sist.

När vi kände oss lagom sega masade vi oss upp ur fåtöljerna och gav oss ut för lite shopping. Mitt enda önskemål med den här lilla vistelsen var ett besök på Rut m.fl. Så det har vi tagit oss an idag.

Tre par byxor, en kavaj och ett mobilt bredband fick jag med mig hem. Telenorkillen försökte sälja både en telefon och ett nytt abonnemang till mig. Där stod han och snackade på sin breda göteborska och jag kan liksom inte göra annat än att le när jag hör det! Jag skulle kunna råka köpa allt det där bara för att jag tycker det låter så härligt med göteborskan, han skulle kunna lura mig hur lätt som helst.

Jag älskar dialekter. Ge mig!

Emma är i pysslartagen!

Hej då Stockholm, Hej Göteborg!

I dag är jag trött. Just nu sitter jag hemma hos Emma i Göteborg. Själv. Emma är och tränar.

I fredags var vi ute, planen var att gå ut och veva, men vevandet blev det inte mycket av. Vi fastnade vid ett bord med trevliga människor hela kvällen och gick inte därifrån förns stället stängde. Det blev en mycket trevlig kväll. Den började med middag hemma hos Josephine och sen blev det utgång. Någon gång strax efter fyrasnåret tassade vi in hemma hos Josephine igen och där låg vi sen och pratade ett tag innan vi slocknade båda två.

På morgonen kom Karin på frukostdejt med nybakta scones och jag och Josephine gjorde lite fotoalbum innan det var dags för Jossan att åka och knega lite.

Karin gick hem till sig och jag åkte hem till mig och innan jag hann komma hem ringde de och undrade om jag kunde komma och jobba. Så det slutade med att jag åkte och jobbade några timmar jag med. När det var slutknegat åkte vi in till stan och åt på en sushibar och sedan blev det lite barhäng. Jag äter egentligen inte sushi, men igår fick jag för mig att det var dags att lära sig. Och jag måste väl erkänna att det inte var så äckligt som jag mindes det... jag kan nog lära mig äta det med.

Eftersom att vi jobbade stängning så var vi sent ute redan från början och det blev sent.. lite för sent. Vi åkte hem till Berges för att titta på film, men innan dess var jag tvungen att köpa min tågbiljett till Göteborg och jag insåg då att de inte var läge att titta på film utan att jag behövde åka hem och hämta min packning i stället för att sen åka direkt till centralen. Väl på centralen var tåget en timma och tjugo minuter sent, och det var kallt på centralen. Även inne. Så det var inte kul. Och trött var jag.

Sen sov jag större delen av resan. Trött är jag nu också. Det känns att jag har sovit för lite de senaste nätterna. Men det var det värt!

Nu väntar jag på att Emma ska komma hem från träningen och sen ska vi titta på Solsidan och Wallander och äta chips och ostbågar. Mysigt värre! 

Studierådgivning.

Under våren har jag stora planer på att åka till England med målet att bli grym på engelska. Planen är att åka i mitten eller slutet av april. När jag kommer dit ska jag först plugga engelska i minst sex veckor, eventuellt blir det mer, och efter det ska jag jobba där borta i minst sex månader.

Nu har jag så klart lite funderingar kring detta och därför har jag bokat studierådgivning hos Blueberry som är den förmedling jag har tänkt åka genom. Grymt!

Stolt som tuppen!

Mitt liv känns underbart! Jag är lycklig och känner mig sjukt stolt över mig själv.

Nu när jag är ledig i nästan två veckor har jag passat på att fixa i mitt rum och nu gör jag det verkligen. På riktigt! Jag har börjat försöka gå upp i bra tid på morgonen, det vill säga så tidigt som möjligt. Oftast har det blivit någon gång mellan åtta och tio. Och den som känner mig vet att det är sjukt bra för att vara mig. Det är nämligen så att jag är nog en av Sveriges tröttaste människor. Jag har verkligen sjukt svårt att gå upp på morgonen och dessutom älskar jag att sitta uppe nattetid. Det gör inte direkt saken bättre. Det finns nog ingen som kan tvinga mig att gå upp, jag är nog världens mest morgongriniga människa. Men allt det här till trots så har jag kämpat och lyckats ta mig upp tidigt. I flera dagar.


Dessutom har jag, trots att jag är usel på det, börjat försöka få i mig lite frukost på morgonen. Det går sakta men säkert skulle jag väl vilja påstå.

Och till råga på allt håller jag på att rensa i mitt rum. Det är verkligen storrensning! Och återigen, den som känner mig vet att, jag har sjukt mycket grejer och att jag är som en liten hamster som spar och spar och spar. På allt. I dag har jag suttit nästan hela dagen och rensat bland mina tidningar, jag hade sjukt många. Jag har varit iväg och slängt två papperskassar med papperssopor och fyllt en tredje. Nu är jag inne på min fjärde. Det tar aldrig slut och det gör lite ont i hjärtat att rensa och slänga. Men just nu är jag inne i ett sjukt flow!

Man börjar se mitt golv nu!!! 
Jag är stolt som tuppen! 

Städ-mode on!

Jag är mitt uppe i ett städa-rensa-röja-mode! Rensarensarensa! Röjaröjaröja! Det är väl ungefär så mina tankar går när jag virvlar runt här i mitt rum. Det går framåt, men det är svårt att se skillnaden... just nu. Men det kommer nog snart. Jag jobbar på det!

En händig man

Ibland blir jag bara så sjukt nöjd och stolt över mig själv! I dag gick jag upp i hyfsad tid och kände mig på toppenhumör, livet känns bara allmänt bra för tillfället. Så himla härligt! Gick till centrum och köpte lite smågrejer och tog mig sedan, tillsammans med Josephine, till närmsta byggaffär och införskaffade skruvar och ny packning till kökskranen. Därefter blev det en skön promenad hem i vintersolen. När vi kom hem var det borrande, skruvande, matlagning och byte av packning som stod på schemat. Kände mig så himla bra som fixade det! Vår kran har nämligen, på senaste tiden, bara blivit värre och värre och i morse rann(!) det om den för att packningen var så fruktansvärt dålig!

Jag satte även upp tre hyllor i mitt rum och har sorterat och rensat vidare. Jag tycker att jag slänger och slänger, men ser ingen skillnad i alla fall! Jag har slängt två, om inte tre, påsar med skräp ur mitt rum redan och det är hur mycket som helst kvar!!! Men jag kämpar vidare. 

En riktig toppenhelg!

Ojojoj, vilken toppenhelg jag har haft!

Det började i fredags med en underbar överraskningsfest för Josephine som fyller 20 i dag! Anna hade samlat ihop alla kompisar hemma hos Josephine och när hon kom hem stod alla inne i vardagsrummet och sjöng Ja må hon leva. I början stod hon bara där och stirrade, hon var så chockad. Sen när chocken hade lagt sig och sången var slut gick hon runt och kramade alla och tackade så himla mycket. Åh, hon är fin!

Förberedelser

Sen blev det presentöppning följt av mat och trevligt umgänge och därefter utgång. Allt var så perfekt. När vi var mätta på dans åkte jag och Malin hem till henne och så sov jag där. När vi kom dit var lillasyster Jossan vaken och vi satt och småpratade med henne och myste ner oss där. Efter någon timma komma mamma Eva in för att säga hej då och krama lite på oss. När Eva hade gått tog jag och Malin med oss ett var sitt täcke och gjorde i ordning oboy och mackor (jag gjorde en specialare; oboyen gjordes på hälften mjölk och hälften ovispad grädde och på mackorna hade jag ost, tomat och banan. Supersmarrigt!) och lade oss i soffan och somnade till The Holliday. Hur mysigt som helst.

I väntan på födelsedagsbarnet..

Malin, min lilla pärla! 

På lördagen vaknade jag upp runt nio och kände mig utvilad. Vi gjorde frukost och tittade klart på filmen och sen gjorde vi oss i ordning och min dag fortsatte med att jag mötte upp Josephine och gick på Blueberrys mässa för utlandsstudier och sedan lunchade vi på Waynes coffee. 


Runt halv sex åkte jag sedan och mötte upp Anna, Jenna och Rasmus för att åka till Christoffer och Uppsala. I Uppsala vankades det middag, sällskapsspel och vin, och fler gamla klasskompisar. Totalt var vi cirka tio personer. Andreas ungerska flickvän var också med och hon gjorde en supergod ungersk gryta med kyckling och massa grönsaker till middag. Till det åt vi färsk pasta! Efter en riktig toppenkväll åkte några hem och vi andra slocknade utspridda i lägenheten.

I Uppsala. Man sitter där det finns plats! Mysigt.

Middag

I morse lektes det!

När jag sen kom hem i dag sken solen och jag hade inget speciellt planerat så jag ringde mormor och tänkte att vi kunde gå en promenad, men hon var redan ute och gick. Så hon gick hem och så kom jag dit i stället och där fikade vi  och pratade och sen blev det en långpromenad som avslutades med att vi mötte upp min morbror och åt på restaurang. Kött och potatisgratäng! Efter maten blev det en ordentlig promenad hem till mormor igen där vi tittade på tv ett tag och sov lite i soffan och sen tittade vi på Solsidan.

Efter Solsidan traskade jag hem och möttes av en glad lillebror som var taggad på Narnia (vi håller på och läser dem, han och jag, så mysigt så). Och Narnia blev det.

Jag är sjukt nöjd med hela helgen och det är med ett lyckorus genom hela kroppen och en känsla av att vara lite allmänt hög på livet, som jag nu belåtet går och lägger mig med ett stort leende på läpparna. I morgon vankas frukostmöte här hemma med Josephine och då ska det fortsättas med röjandet i mitt rum.
Good night, sleep tight

en skön rubrik

Här står jag och dansar till sexy back iförd pyjamas, osminkad och dan. Och med en liten skruvdragare i handen! Vad ska man göra liksom när man bor i ett land som detta. Snön yyyyyyr utanför fönstret och bussarna är inställda. Så kan det gå.

söt tjej!

Snyggt

Varje dag ser jag massor med snygga killar. Vackra killar. Svinheta killar. Många av dessa killar ser inte ut som att de vet om att de är sådär vrålsnygga. Jag vill bara tala om det för dem. Tror jag ska börja gå fram till alla killar jag finner attraktiva och säga; Du är snygg.

Jag funderar lite på vad jag skulle få för reaktion på det. Antingen tror jag att jag skulle få "och det är inte du!" eller ett generat "tycker du?" eller "tack". 

egentligen inget alls

Gårdagen rullade på fint. Rummet börjar, sakta men säkert, ta form. Nu får det bara inte stanna där, måste vidare, måste bli klart. I dag ska jag ta tag i att ringa Apple igen angående min dator. Sen får vi se, antingen åker jag in och lämnar den innan jag åker och jobbar eller också kanske jag ska sätta mig och kolla lite mer kring England och ringa lite samtal kring det. Vi får se. Nu först ska jag i alla fall ringa Apple.

Vi hörs kanske lite senare. 

Fear of the dark, inte jag.

På natten skulle jag kunna sitta uppe hur länge som helst. Och skriva. Skriva allt som hjärtat känner, skriva allt som hjärnan tänker. Men så kommer det sunda förnuftet och sätter käppar i hjulet. Sätter stopp, säger nej. Det sunda förnuftet hindrar, sjasar mig i säng. Säger vad jag borde och vad jag ska. Att jag borde sova.     Det sunda förnuftet är det som får mig att gå och lägga mig och känna skam och tänka på en morgondag. En morgondag bestående av tio timmars arbete och tre timmars åkande med kommunala färdmedel. Det är det som gör att jag går och lägger mig nu. Att jag går och lägger mig trots att jag har huvudet fullt med tankar, idéer och vilja. Trots att jag helst bara skulle stanna uppe. Trots att det är nu jag har lust att skriva, det är nu jag vill berätta. Berätta hur jag känner, tycker, tänker och vill.

Men det får bli en annan dag.
I morgon kanske är en annan dag. God natt.

Den långa vägen ut ur helvetet.

Jag skulle gissa att det är ganska precis ett halvår sedan jag började läsa Marilyn Mansons bok "Den långa vägen ut ur helvetet". Och i går, efter mycket kämpande och tragglande, läste jag till slut den sista sidan i boken. Vilken fruktansvärt vidrig bok, på så många sätt! Att det finns så vidriga människor är brutalt, groteskt och, ja, faktiskt just, vidrigt! Jag är jävligt nöjd och stolt över mig själv som till slut läste ut boken, den var som sagt vidrig. Mycket mer har jag inte att säga om den.

Läs den om ni vill, skit i det om ni vill. Nu går jag vidare. Nu, något helt annat. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag har hört mycket gott om den. Nu kör vi!

Ursäkta röran, vi bygger om!

Fy fan vad det ser ut i mitt rum! Det är gräsligt faktiskt!

Jag har en plan, men ingen tid. Det är det som är mitt problem. Saken med mig är att; ska jag påbörja någonting vill jag också hinna slutföra det. Det är därför det aldrig händer något med mitt rum. Det har, mer eller mindre, sett ut så här i tre år nu. Förstår ni, TRE ÅR!!! 

Jag har till och med grejer hemma för att fixa - hyllor, draperi, skenor till taket, ett fint överkast till sängen och tre fina kuddar att pryda överkastet med. Det är tiden jag saknar.

Visst har jag tid, men aldrig så mycket tid att jag hinner bli klar med allt. Aldrig så mycket tid att jag hinner rensa i röran. Och vet ni vad det sjukaste av allt är? Det är att jag mår psykiskt dåligt av att det ser ut så här. Det är sjukt, när man tänker närmare på saken.

Men på söndag, i morgon alltså, då kommer Josephine hit. Först ska vi jobba. Jag till åtta och hon till nio. Sen blir det middag här, hemma hos mig, och sen sover hon över. Och på måndag, då händer det grejer! På måndag ska vi ta tag i det här!! För är man två går det både lättare, fortare och är snäppet roligare! Hur bra som helst! Så det är alltså det vi ska ägna vår måndag åt, innan vi ska på möte på jobbet (vi jobbar på samma jobb, men det är inte så vi känner varandra).

Och ja, jag skäms över att det ser ut så här!

En del utav mina kläder.

Man ser inte mitt golv så bra...

Mitt skrivbord. Rakt fram kan vi se ett gäng Gainomax uppradade. 
Snyggt.

Två bilder, en present

Jag knåpade ihop en liten bok. Tanken med boken är att den ska fungera som en dagbok under resans gång. Det är ju så himla kul att läsa i efterhand, ibland har man ju skrivit saker som man inte alls kommer ihåg. Och dessutom blir man lite lätt nostalgisk varje gång man läser sina gamla dagboksanteckningar, så det tyckte jag att hon behövde en ordentlig bok för. Självklart skickade jag även med två pennor så hon har något att skriva med. Framsida och insidan av pärmen blev så här.

En avskedspresent

Jag såg till att skaffa mig en plan B angående min avskedspresent till Lovisa. Eftersom att stora datorn kraschade här i förra veckan kunde jag inte skriva ut foton och greja som jag hade tänkt mig. Utan i stället fick jag helt enkelt lägga bilderna på ett USB och springa ner till centrum och fotoaffären för att framkalla bilderna den vägen. Lite gammeldags, men mysigt, på något sätt. Jag gillade att få bilderna i ett fotokuvert och titta på de riktiga fotona.

Sen blev det till att klippa, klistra och skriva hela kvällen och natten till onsdagen. Och bra blev det!
Skickar upp lite bilder om en stund tänkte jag!

Börjar jag bli gammal eller vad är det frågan om?

I lördags var vi först på en trevlig inflyttningsfest. När vi begav oss där ifrån hade klockan hunnit bli halv ett - ett och vi åkte då in mot staden för att fortsätta kvällen och natten på något skönt uteställe. Vi börjar på White Room, men ångrar oss när vi står och ska betala ett inträde på 180 spänn och det knappt verkade vara några människor där inne. Vi bestämmer oss för att i stället gå till Spy Bar (160 spänn i inträde, ironiskt) där det verkar vara lite mer folk. Vi bestämde oss för att gå in, och när vi är där inne känner jag hur jag bara blir irriterad över att det är så mycket folk. Folk som knuffar och buffar, dansar på mig, mosar sig fram för att kunna beställa i baren. Jag blir irriterad så jag blir arg och varje gång någon, antagligen inte allt för nykter människa, buffade till mig fick jag bita mig i tungan och hålla hårt i mina armar och händer för att inte säga något olämpligt eller, ännu värre, smocka till någon. Det var inte ens kul, jag kände bara hur jag hatade att det vara andra än jag där.

Två timmar senare tog jag och Lovisa en taxi hem till henne för att sova.

Hur ska jag tolka mig själv? Håller jag på att bli gammal? Eller varför blir jag irriterad på sådana här saker? Varför tycker inte jag, som alla andra, att det är alla människor som är hela grejen? Jag ville bara spy på allihopa och slå ner alla som buffade på mig och skrika åt dem att gå hem! På senaste tiden har jag även börjat bli lite bakis efter att jag varit ute eller på partaj. Det hände ju aldrig förut. Herregud, jag känner mig som en pensionär som väljer bort platser som är för högljudda, klagar på alla ungdomar som beter sig så bedrövligt och, till råga på allt, blir jag bakis.