I lördags var vi först på en trevlig inflyttningsfest. När vi begav oss där ifrån hade klockan hunnit bli halv ett - ett och vi åkte då in mot staden för att fortsätta kvällen och natten på något skönt uteställe. Vi börjar på White Room, men ångrar oss när vi står och ska betala ett inträde på 180 spänn och det knappt verkade vara några människor där inne. Vi bestämmer oss för att i stället gå till Spy Bar (160 spänn i inträde, ironiskt) där det verkar vara lite mer folk. Vi bestämde oss för att gå in, och när vi är där inne känner jag hur jag bara blir irriterad över att det är så mycket folk. Folk som knuffar och buffar, dansar på mig, mosar sig fram för att kunna beställa i baren. Jag blir irriterad så jag blir arg och varje gång någon, antagligen inte allt för nykter människa, buffade till mig fick jag bita mig i tungan och hålla hårt i mina armar och händer för att inte säga något olämpligt eller, ännu värre, smocka till någon. Det var inte ens kul, jag kände bara hur jag hatade att det vara andra än jag där.
Två timmar senare tog jag och Lovisa en taxi hem till henne för att sova.
Hur ska jag tolka mig själv? Håller jag på att bli gammal? Eller varför blir jag irriterad på sådana här saker? Varför tycker inte jag, som alla andra, att det är alla människor som är hela grejen? Jag ville bara spy på allihopa och slå ner alla som buffade på mig och skrika åt dem att gå hem! På senaste tiden har jag även börjat bli lite bakis efter att jag varit ute eller på partaj. Det hände ju aldrig förut. Herregud, jag känner mig som en pensionär som väljer bort platser som är för högljudda, klagar på alla ungdomar som beter sig så bedrövligt och, till råga på allt, blir jag bakis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar