På natten skulle jag kunna sitta uppe hur länge som helst. Och skriva. Skriva allt som hjärtat känner, skriva allt som hjärnan tänker. Men så kommer det sunda förnuftet och sätter käppar i hjulet. Sätter stopp, säger nej. Det sunda förnuftet hindrar, sjasar mig i säng. Säger vad jag borde och vad jag ska. Att jag borde sova. Det sunda förnuftet är det som får mig att gå och lägga mig och känna skam och tänka på en morgondag. En morgondag bestående av tio timmars arbete och tre timmars åkande med kommunala färdmedel. Det är det som gör att jag går och lägger mig nu. Att jag går och lägger mig trots att jag har huvudet fullt med tankar, idéer och vilja. Trots att jag helst bara skulle stanna uppe. Trots att det är nu jag har lust att skriva, det är nu jag vill berätta. Berätta hur jag känner, tycker, tänker och vill.
Men det får bli en annan dag.
I morgon kanske är en annan dag. God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar