Men hörni, det är ju julafton!!

God jul på er!! 

Vi är BingoLotto-generationen.

I går var det uppesittarkväll på Bingo Lotto, vilket betyder spel + provsmakning av julskinkan, klä mormors gran, dricka julmust och äta pepparkakor.

Laddar med lite C-vitamin.

Blåbärsmask och apelsinjuice.

I fina vänners sällskap.

I dag åkte jag in till stan och mötte upp Malin och Sebastian för en mysig fika på söder. En varsin liten julklapp passade jag på att ge dem också. Åh, vad jag tycker om dem! 

Det här med Sverige och sånt.

Sverige. Det är visst där jag befinner mig nu. Det är lite märkligt, på ett ganska skönt sätt. Saker och ting har förändrats. Synsättet på vissa saker är annorlunda, jag tänker annorlunda. Ser saker på ett annat sätt. Allt ifrån att ta hand om disken efter sig till huruvida jag bor på landet/i skogen, till bra mycket djupare saker än så.

Plötsligt känns gatorna helt folktomma, det är knappt någon bebyggelse alls och till råga på allt så kör bilarna på fel sida av vägen. Det är mörkt ute och gatorna är täckta av snö. Min älskade snö, som jag har saknat så mycket.

Jag träffar vänner som jag inte har träffat på alla dessa, nästan, nio månaderna. Märker själv att jag har förändrats, att jag tänker annorlunda. Är samma, men på ett nytt sätt.

Jag är så nöjd, så nöjd.

Tjuvlyssnat.

Vi har precis kommit av planet och kommer fram till kön för passkontroll. Tjejen bakom, ca 5-6 år, tittar på kön, vänder sig till sin mamma och säger bekymrat "but mum, why is it traffic jam?"

Jag flyger!

Sitter på flyget nu. Ja, du läste rätt, på flyget. Tänka sig att de har internet på planen nu för tiden, nymodigheter alltså! Nästan lite läskigt. Alla väskorna gick bra att checka in och det blev inte mer än €15 för den extra väskan. Vet inte hur det gick till riktigt, men det vore synd att klaga på en sån sak.

Det var tungt (i dubbelbemärkelse) att lämna London. Men jag har inte riktigt haft tid att sörja ännu. Det kom en liten gråtattack när jag med raska steg gick mellan passkontroll och planet. Inte så att jag på något sätt började gråta hysteriskt eller så.. men en sån där jobbig klump i bröstet och halsen kom på besök. Och så blev jag alldeles tårögd. Jag kämpade emot och fick anstränga mig en del för att inte släppa ut det, och bli lite lätt hysterisk. Trodde faktiskt att jag skulle sitta och gråta större delen av resan hem. Men jag är nog för trött, jag somnade så fort vi bara hade lyft. Och lite för stolt för att sitta och gråta helt öppet, in public.

Det är med blandade känslor jag kommer omfamna Stockholm, och Sverige, igen. En känsla som inte går att förklara, måste nog upplevas för att förstås. Uttrycket skräckblandad förtjusning hade varit väldigt målande, bortsett från att jag inte alls är rädd. Det är inte det det hela handlar om.

Farväl London.

Nu är väskorna packade. Övervikt på allihopa, samt en väska för mycket. Kommer bli dyrt, men jag väljer att göra så i alla fall. 

Vi har haft en trevlig middag tillsammans alla flatmatesen. Med vin och hela köret. Tjejerna hade köpt tårta. Vilka tjejer va!

Jobbade min sista dag på jobbet också. Vilka fantastiskt fina kollegor jag har! De överraskade med hejdå-tårta och jag fick ett fint kort av Alessandra. Och så blev det så klart kramkalas. Och så lite tårar. Och skratt. Och tårar igen. Så himla märkligt det där. Känslomässigt väldigt jobbig dag. 

Nu ska jag sova några ynka timmar innan jag ska upp igen och dra iväg till tågstation och flygplats. Den här veckan har det inte blivit många timmars sömn, har vi tur så ser jag inte ut som Dead-Man-Walkning i morgon. Men risken är rätt stor att det är precis just det jag kommer göra.

Nästa gång vi hörs är jag ganska troligt på svensk mark. Konstig känsla.

Packar, packar och packar, men är ändå inte riktigt packad.

Att packa ner hela sitt liv i ett gäng resväskor och dra iväg är väl en sak, men att sedan få med sig hela sitt lilla liv hem igen, det är fanimej något helt annat. Tänk att det ska vara så knepigt att få plats med allt och att det dessutom ska väga lagom. Jag skulle vilja påstå att det är en omöjlighet. Det går inte. Jag är riktigt  trött nu, trött som fan. Jag gick upp klockan sju i morse, och trots det har jag inte hunnit allt jag ska. Tänk att tiden aldrig riktigt räcker till. Jag förstår helt ärligt inte. Varenda dag den här veckan har jag gått upp runt sju-åtta och gått och lagt mig tidigast klockan ett. Det är ju fan inte klokt.

Men nu ska jag i alla fall gå och tvätta ansiktet, packa ner några sista grejer för i kväll (i natt) och sen ska jag sova i några timmar innan jag ska upp och jobba igen. Det allra sista får jag ta i morgon. Hur ska detta sluta egentligen!?

Försöker få in julstämningen mitt i allt packandet.

Vaknade klockan 7 i dag. Kanon! Nu har jag tänt ljus, satt igång Luciafirandet som sändes i SVT på Lucia och packar för fullt igen. Om någon timma ska jag bege mig till Camden en sista gång. Uträtta lite ärenden, ta farväl.

Tomten finns, jag har redan sett honom.

Efter jobbet idag tog jag mig en snabbsväng på stan och uträttade lite ärenden. Köpte lite saker som jag vill/behöver innan jag åker hem. Åt middag på Selfridge's, Pad Thai. Äntligen! Införskaffade en ny resväska eftersom att den andra skickades hem med mamma och pappa. Tog mig en sväng förbi kyrkan för att säga hej då och julmysa lite. Träffade tomten och fick en för tidig julklapp. Stannade till hos Krizty och hängde lite. Pratade, sa hej då.

Det är väl ganska exakt vad min dag har bestått av.

I morgon blir det upp tidigt igen. Packa, ta en sväng till Camden och uträtta lite mer ärenden, samt ta farväl av detta underbara ställe. Jobba. Hem och käka mysmiddag med tjejorna och skeda med Tessan.

Mitt i slutspurten

Just nu är jag väldigt jättemycket mitt i någon sorts slutspurt. Är inne på min sista vecka här i London och i och med det så är det mycket som är inplanerat. Först och främst ska jag jobba varje dag fram tills jag åker. I dag har jag varit och tagit farväl av mitt kära Joe and the juice och sen hejdå-middag med Victor på ett jazz-ställe i Soho där det spelades livemusik. Fruktansvärt trevligt.

I morgon jobbar jag tidigt skift, sen ska jag uträtta lite ärenden på stan. Köpa en resväska, converse och lite annat smått och gott. Sen iväg till svenska kyrkan för julavslutning och säga hej då till alla där och sen raka vägen hem till Krizty för lite sista häng innan jag ger mig av.

På torsdag jobbar jag sent skift, det vill säga börjar klockan 1. Så det blir till att gå upp i ottan och åka till Notting Hill en sista gång, eller kanske Camden. Sen jobb och, efter jobbet, eventuellt lite chill krök hemma i lägenheten. Träffa Tessan och byta julklappar och säga hej då.

Fredag är det jobb som gäller och sen eventuellt en härlig middag tillsammans med alla flatmatesen, som ett sista avslut.

Och på lördag bär det av. Märkligt och lite sjukt.

Långsamt, långsamt tar vi farväl av varandra, London och jag.

Att gå och lägga sig innan man går upp. Det är en ganska fin sak. Att gå och lägga sig när det redan har blivit morgon och gå upp några timmar senare. I väg och jobba. Blåneka en morgondag, bara för stunden. Vad gör det egentligen? I dag, i morgon eller om hundra år?

I går hade Martin, min kära vän och kollega, och hans John bjudit in oss alla till en liten julfest. Massor med god mat, trevligt umgänge och så lite Sing star så klart. Alla var där, nästan. Våra två närmsta chefer var där. Oj vad jag kommer sakna att ha dem som chef! Det var nog bara två personer som saknades, Alessandra och Cristina.

Folk började droppa av. En efter en. Sen var vi plötsligt bara fyra kvar, två gäster. Hur kommer det sig att jag alltid är kvar längst? Jag tror att det är för att jag är en sådan tacksam och nöjd gäst. Det måste ju vara något positivt i alla fall. De båda värdarna somnade och där satt vi, jag och Robert, och pratade och pratade. Pratade om livet, om framtiden. Om det förflutna. Om rädslor. Om att lämna London.

Runt femsnåret bestämde vi oss för att det kanske var dags att börja röra sig hemåt. Vi har trots allt jobb som väntar i dag. En bra kväll, en bra avslutning. Tog några första farväl av några kollegor jag inte kommer träffa mer innan jag åker. Livet är så jävla märkligt. Det är inte riktigt klokt faktiskt. Men det är samtidigt så jävla fint.

Hörni, hur gör man egentligen?

Hur gör man egentligen? Hur får man med sig alla sina ägodelar, stora som små, hem? Vad är hem? Har jag något hem? Jag bor ju här... Hur får man med sig allt, verkligen allt? Hur får man ner ett helt rum i några väskor? Hur samlar man dessutom alla tankar och får med sig hela sinnesförvirringen på samma gång? Det här känns så himla onaturligt på något sätt. Det kändes liksom mer naturligt att åka hit, flytta bort. Men nu då? Flytta tillbaka. Förvirringen är total.

Fortsätter att fixa och dona

Dagen idag har varit en bra dag och, trots att jag gick upp klockan åtta i morse, så känner jag att tiden inte riktigt räcker till, att den bara rusar ifrån mig. Hela morgonen höll jag på och packade, plockade, rensade. Städade, fixade. Sen åkte jag och mötte upp Alessandra i Shepherd's Bush och shoppade en del julklappar och så lite smått och gott till mig själv. Det blev käk på Nando's, men inget skridskoåkande. Åkte därifrån runt 18-tiden, kånkade och hade mig med alla mina påsar på bussen. Ringde Krizty och pratade om livet en liten stund, bokade in en dejt innan jag åker. Ringde mamma och stämde av helgen och allt vad den innebär. Och så åter till packande, städande, röjande. Jag har rensat ut allt jag har i matväg och skänkt bort till bättre behövande (mina flatmates). Skrivit lite julkort har jag gjort också. Måste dock köpa några fler i morgon.

Vuxenpoäng!

Nu ska jag sova, ska upp tidigt i morgon också.
Vi hörs!


Ps Bilderna från Rochester kommer en annan dag.

Senaste nytt.

Det är mycket som händer nu, mycket att tänka på. Det är mycket jobb, samtidigt som jag har massor med tankar som snurrar runt i huvudet.

I dag är det 8 dagar tills jag lämnar London, flyttar. Jag tror inte jag riktigt har förstått det ännu. Det är fortfarande mycket jag vill hinna göra innan jag åker. Jag har börjat packa lite smått, sorterar, rensar och bestämmer vad som ska få följa med hem och vad som ska få stanna kvar. Vad jag ska skicka med mamma och pappa, vad jag ska ta själv. 

Sen sist har jag hunnit med.. 

- ... en dejt med min kära vän, och kollega, Martin. 

- ... Charlotte har varit över på fika och prat.

- ... en middag med tjejerna på Byron.

- ... juice på Joe and the juice.

- ... knåpat ihop en vision-board inför 2012. 

- ... pratat med pappa på facebook-chatten.

- ... Skypat en sista gång med mina favoritsystrar.

Och så en massa jobb på det.

I dag är planen att åka och möta upp Alessandra och ränna runt i Westfield's Shopping Center. Där har de för övrigt en isbana mitt i alltihopa. Med andra ord åker skridskorna med! Sen lär det bli lite mat och så julklappsshoppning så klart! 

I morgon kommer mina föräldrar, jag jobbar hela helgen. På måndag ska jag till Martin på julfest. Sen jobbar jag fram tills jag åker, nästa lördag. Jag vill hinna med en tatuering innan jag åker med (ser lite mörkt ut, jag vet). Jag ska till kyrkan en sista gång på onsdag och säga hej då till alla. Ska julmysa med tjejerna en sista gång innan jag lämnar dem. Eventuellt ska vi försöka hinna med  lite, så kallat, chillkrök här hemma också. Jag ska hinna träffa Krizty minst en gång till, säga hej då till Victor. 

Nu ska jag sätta mig och skriva en lista på allt jag måste hinna med, allt jag vill hinna med och saker jag vill köpa med mig hem. 

Så här blev min vision board, är svinnöjd!

Ps I kväll ska jag försöka hinna lägga upp bilder från Rochester.

Mot Dickens hemtrakter.

Dagen igår började i kyrkan med körsång för min del, vilket gav mig mersmak. När jag är hemma i Sverige igen är det jag som söker upp en kör och börjar sjunga igen! Efter sjungandet kom Laurea och mötte upp mig och vi åkte till Notting Hill och hade en mysig dag på marknaden. Jag gjorde många bra köp. Dagen avslutades på en av pubarna tillsammans med Robert som kom och mötte upp oss. Sen satt vi där i timmar. Kanontrevlig kväll och dag! Jag har inte en enda bild från varken dagen eller kvällen. Väldigt tråkigt på ett sätt, samtidigt måste det betyda att vi hade alldeles för trevligt så att vi helt enkelt inte hade tid att ens tänka på att plocka fram kameran. 

Nu bär det av mot Charles Dickens hemtrakter för lite Christmas Festival. Kameran är med så det blir nog en del bilder som ni får se senare. 

Winter Wonderland

Lite bilder från förra helgens äventyr på Winter Wonderland i Hyde Park. Låter bilderna tala för sig själv.

Reunion

I går kom Laurea och mötte upp mig efter jobbet. Planen var att gå och lyssna på när de sjöng och titta på när de tände julgranen i Trafalgar Square. Mysigt att få in lite julstämning, tänkte vi först. Äckligt att det regnar, tänkte vi sen och fördrev tiden nere på mitt jobb en liten stund i stället. Kvart i sju tog vi sedan vårt pick och pack och gick till Terés' jobb för att plocka upp henne och gå vidare till Joey and the juice (för övrigt bästa juice-stället! + inredningen och miljön är grym!). Och kvällen slutade med att vi hade varit på Joey and the juice till stängning, Flatplanet till stängning och sen vidare på en pub (dock inte ända till stängning, men nästan). Riktigt bra kväll. Det var längesen vi sågs alla tjejorna. Det är skönt att vi är samlade igen. I kväll ska vi ut och Puba lite igen. Eventuellt blir vi några fler, men det återstår att se. Bra kommer det bil hur som helst, det är något som är säkert i alla fall!

11. Två ettor i stället för en, bara för att vi är dubbelt så bra.

De här tjejerna alltså. Det är så mycket kärlek.

Börja dagen med ett leende!

I morse, runt 7-tiden, vaknade jag av att jag skrattade högt. Jäkligt fint sätt att vakna på. Jag kände mig hyfsat pigg, men valde att ligga kvar en stund till. Vände mig in mot väggen igen och somnade om med ett stort leende på mina läppar. Någon timma senare vaknar jag igen utav mobillarmet. Kliver upp och känner i hela kroppen att det här är en bra dag. Livet alltså. Jag slutar aldrig förvånas, fascineras och förundras.