Sitter på flyget nu. Ja, du läste rätt, på flyget. Tänka sig att de har internet på planen nu för tiden, nymodigheter alltså! Nästan lite läskigt. Alla väskorna gick bra att checka in och det blev inte mer än €15 för den extra väskan. Vet inte hur det gick till riktigt, men det vore synd att klaga på en sån sak.
Det var tungt (i dubbelbemärkelse) att lämna London. Men jag har inte riktigt haft tid att sörja ännu. Det kom en liten gråtattack när jag med raska steg gick mellan passkontroll och planet. Inte så att jag på något sätt började gråta hysteriskt eller så.. men en sån där jobbig klump i bröstet och halsen kom på besök. Och så blev jag alldeles tårögd. Jag kämpade emot och fick anstränga mig en del för att inte släppa ut det, och bli lite lätt hysterisk. Trodde faktiskt att jag skulle sitta och gråta större delen av resan hem. Men jag är nog för trött, jag somnade så fort vi bara hade lyft. Och lite för stolt för att sitta och gråta helt öppet, in public.
Det är med blandade känslor jag kommer omfamna Stockholm, och Sverige, igen. En känsla som inte går att förklara, måste nog upplevas för att förstås. Uttrycket skräckblandad förtjusning hade varit väldigt målande, bortsett från att jag inte alls är rädd. Det är inte det det hela handlar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar