My first day at work

I dag var det alltså min första riktiga dag på jobbet. Jag fick stå i kassan. Gick alldeles galant, jag kan ju det där med kassan! Men i morgon kastar de in mig i köket och där blir jag sedan kvar i tre veckor innan de släpper ut mig till kassan igen. Det blir bra det! Jobbarkompisarna verkar för övrigt mycket bra, så det här ska nog bli alldeles kanon. Jag jobbade bara en kort dag i dag, slutade redan klockan två. Så när jag hade jobbat klart slank jag in på skolan och smyglånade en dator och surfade lite i hopp om att hitta något spännande museum jag kunde gå till. Men jag hittade för många och bestämde mig för att titta vidare hemma och bege mig till Camden Market i stället. Alltså, kan man annat än älska det stället? Seriöst. Jag älskar att strosa runt där, det finns hur mycket grejer som helst! När fötterna började värka av allt strosande slog jag mig ner på en väspa och käkade Nachos med chili con carne och kyckling-nånting-nånting för £4. Ofattbart bra! 

Sen åkte jag hem och sjönk ner i en stol i köket och samtalade en stund med två utav mina flatmates, för att sedan gå upp på rummet och lägga mig i sängen och känna hur trött jag var. Nu ska jag sova och återhämta krafterna, i morgon börjar jag jobba klockan åtta. Hohåjaja!

Och så var det bara en kvar...

Nu har alla svenskar åkt tillbaka till sitt land igen. Så nu är jag ensam kvar. Ensam svensk dåra. 

Idioter!

Jag blir så jävla förbannad! I natt, klockan 4, ringer det på dörren. Klockan 4 på natten!!!! Hallå!?!?! Det är inte en gång heller, det är ungefär hur många gånger som helst och sen börjar de banka som några jävla idioter också. Skönt att de väcker mig. Det är inte första gången heller. Samma sak hände i torsdags, eller om det var fredags, också. Det är Michelle som har kompisar här. De kan tydligen inte vara tysta och förstå att man inte ringer på dörren hos folk mitt i natten. Inte nog med att de hade stått utanför och ringt på och fört oväsen. Nej, sen när de kommer in måste de tydligen prata jättehögt också.

Sen kunde jag inte somna om igen. Jag vet inte om det berodde på att jag hade hunnit bli så vaken utav att de ringde på så länge eller om det berodde på att jag blev så jävla förbannad. Jag var väldigt nära på att gå ner och skrika på de att hålla käften. Men det gjorde jag inte. Men jag kanske borde ha gjort det.

I dag åker de i alla fall hem. Ingenting jag sörjer direkt, jag ska nog fira det!

Pink

Pink är så otroligt grym. Hon är helt briljant i allt hon gör! 

Kolla bara in det här. Glöm inte att lyssna på texten!

Pink är nog en utav de coolaste människorna på denna jord. 

Varenda låt, varenda video är så otroligt genomtänkt.

Hon är så äkta, så ärlig. En riktig förebild. Hon inspirerar.

Cambridge

För några veckor sedan var vi ett gäng som var i Cambridge. Dagen började med att jag försov mig rejält och alla fick vänta på mig i en timma. Pinsam tjej. Men jag sa åt dem att de kunde åka och inte behövde vänta, så det var deras val. När jag väl kom dit köpte vi biljetter och satte oss på tåget. Lite drygt en timma senare var vi på plats i Cambridge där vi mötte upp Damians kompis Javier som jobbar och bor i Cambridge. Vädret var väldigt soligt men tyvärr lite för blåsigt. Men vi hade i alla fall en toppendag med Punting, Pubande och en öl i gräset framför en Cricket match.

Vi tog en taxi in till centrum och satt mitt emot varandra. 

The Cultural side of life

I går var jag och Victoria på National  Portrait Gallery. Det var trevligt. Första delen utav utställningen var porträtt som var från tidigt 1900-tal fram till i dag eller något sådant och den andra delen var Street portrait. Street Portrait-delen var den delen som var intressant och inspirerande. Jag köpte med mig några vykort hem och tror att jag ska gå tillbaka till museeshopen någon dag för det fanns massor med böcker och annat som jag vill köpa, men jag kunde inte köpa allt nu. En annan dag kanske.

Säg hej till min room mate

En liten hemlis

Jag måste bara säga en sak. För ett antal veckor sedan skrev jag att jag hade med mig min ryggsäck överallt och att Victor mobbade mig lite för den. Jag måste bara berätta att den väska har gett mig en vän och den vännen har gått och köpt en likadan ryggsäck, fast beige. Hur fint som helst. Och den vännen råkar också heta Julia och är en himla rolig och söt tjej. Jag tror att det är något speciellt med den här väskan.

Slutet på en resa är början på en ny.

I dag var det min sista dag i skolan. Just i dag kände jag att det inte gjorde någonting. Men det var bara för att vi hade en annan lärare än vi har haft tidigare. Den här killen var från Wales och helt hyper. Jobbig typ. Vet inte om jag lärde mig något överhuvud taget heller. Men ända tills i dag har jag känt att det är lite sorgligt att skolan är slut, vilket jag håller fast vid. Trots dagens lektion. Jag har tyckt om att gå till skolan här och jag kommer att sakna det. Men, som man säger, där ett äventyr slutar, tar en nytt äventyr vid.


För i dag var inte bara sista dagen i skolan, det var även första dagen på mitt jobb. Faktum är att jag har ett jobb, i London. Det känns lite lätt surrealistiskt. Men det var egentligen inte en riktigt dag, utan mer som ett informationsmöte där vi fyllde i papper, fick information om företaget, allt det handlar om, deras vision och allt sådant, och även en placering. Vi var sju personer och alla blev placerade på olika stället. Jag tror Agata, som hon heter, pratade i nästan två och en halv timma (dock inte oavbrutet) och jag kände bara att det känns helt kanon och superintressant! Jag är så jäkla nöjd! Första riktiga dagen blir på tisdag eftersom att det är Bank Holiday på måndag och en himla fin grej med restaurangen (det är en restaurang kedja med hälsosam fast food skulle man kunna säga, så det är inte riktiga restauranger) är att den är stängd under helgerna vilket betyder att jag är ledig. Hur bra som helst.


I morgon ska jag köpa tre vita t-shirts och ett par nya skor som jag ska ha på mitt nya jobb. 
I'm so excited!

Jag har ett jobb!!!!

Wihoooo! Intervjun gick helt kanon och jag borjar jobba redan i morgon!!!

Intervju numero 3

I morgon ska jag på min tredje intervju här borta. Känns bra och jag är taggad till tusen! Det är en restaurang som är väldigt hälso- och miljöinriktade. Till och med själva restaurangerna är byggda utav återvunnet material, ganska ballt!! Nu blir det lite sömn, jag ska upp tidigt i morgon!

God natt!

Tvätta och sånt

Nu har jag precis tvättat och hängt min första tvätt i London. Familjen tvättade en gång åt mig också, men jag har fortfarande inte använt alla kläder jag har med mig. Tror inte ens trosorna har tagit slut ännu. Bra packat skulle jag vilja påstå! Vår tvättmaskin låter för övrigt som ett jetplan som håller på att starta eller något i den stilen. Det är inte fyskam det inte!

I går hade jag ett, ganska precis, tre timmar långt samtal med min bästaste Josephine (på skype). Åh, vad jag saknar den tjejen!! Vi pratade om allt och ingenting, så mysigt!!

Nu blir det skola och sen sola i Hyde Park!
Have a wonderful day!

Bio med Johnny!

I går var jag på bio med Damian, Cilia, Adriana, Laura, Marine och Nacho och såg den nya Pirates of The Caribbean. Det var inget jag hade bestämt innan, jag bara halkade med på ett bananskal. Råkade vara på rätt plats vid rätt tillfälle, eller något i den stilen. Dessvärre pratade alla utom Marine spanska. Hon pratade däremot franska vilket ju Cilia också gör. Så det var ju lite misslyckat. Men skitsamma kände jag. Jag följde med i alla fall, 3,50 kostade det, så det var väldigt billigt. Filmen var helt okej, men det var svårt att hänga med vad de sa eftersom att de har så extrema accenter. Penelope Cruz var med och eftersom att hon pratar med väldigt spansk accent så tyckte alla de spansktalande människorna att det var lättast att förstå henne. Själv tyckte jag att det var lättast att förstå sjöjungfrun.

I dag ska jag köpa galgar så att jag kan få lite ordning på mina grejer, jag ska försöka få tag i någon form utav tvättlina eller tvättställning så att jag kan tvätta, köpa tvättmedel, köpa tofflor och en papperskorg till toaletten. Poundland och Primark blir det! Det blir billigast så. Jag måste köpa nytt balsam också. Men först ska jag till skolan! 

I en annan del av Köping (eller London)

Nu sitter jag här, första morgonen i ett nytt hem. Det känns lite som att jag precis har flyttat hemifrån för första gången igen, fast jag aldrig har gjort det en första gång. Jag är nu bosatt i norra London, i närheten av Kilburn. Jag har gått emot ungefär alla mina principer. Jag delar rum med en australiensk kille vid namn Julian. Japp, så Julia och Julian delar rum. Fantastiskt haa!? Det bor två andra svenska tjejer här också (hallå, vad hände med att jag inte ville bo med några svenskar!?), och så är det en kille från Sydafrika också. Alla är i 20-årsåldern. Huset är tre våningar (första våningen är dock bara hall), ett hyfsat stort kök och ett tak som man kan sitta på när solen skiner. Allt är helt nytt (plasten var till och med kvar på min säng)! Trots svenskar är jag nöjd. Jag ska bo här i tre månader till att börja med, sen får vi se. Det kommer två tjejer till, den ena flyttar in i slutet av sommarn och den andra skulle väl komma snart, förstod inte riktigt när. Ingen av dessa två tjejer är svenskar i alla fall, så det blir nog bra trots allt. Dessutom pratar vi engelska så länge det inte bara är vi svenskar. Så det är helt okej.

Just nu sitter jag ensam (alla andra sover fortfarande) uppe i mitt nya kök och ska snart åka ut till Barking igen och hämta ett sista lass med grejer. Jag har ont i hela kroppen för att jag släpade allt igår (och ändå fick jag inte med mig allt). Att släpa tunga resväskor på tunnelbanor och bussar är ingen höjdare, det är trappor överallt och det är inte alltid det finns hiss. I Barking tittade alla bara på mig när jag kånkade ner mina jätteväskor för två trappor, men sen gick de bättre och folk var så himla vänliga och hjälpte till.

Skön frilla jag har!

Sluta ljug!

Alltså helt på riktigt, är det här något sorts skämt eller vad? Jag förstår inte, jag känner mig fruktansvärt förvirrad. Lägenheten med de tre irländska killarna som jag trodde att jag skulle åka och titta på nu, ligger tydligen i Edinburgh och inte i London nära Turnpike Lane, som det stod i annonsen. Jag ringde numret som stod i annonsen igår, det stod att det var till Joe som var en av de nuvarande flatmates:en, men när han svarar säger han att han bara är hyresvärden. Hallå, va!? Kan de sluta ljuga eller... Dessutom står det på säkert tre ställen att de bor i närheten av Turnpike Lane och Manor House, och dessutom står det att de är  "up for experiencing what London has to offer".


Tur i alla fall att jag skickade iväg ett sms och frågade om tunnelbanestationen innan jag åkte iväg. Segt dock att ingenting stämmer med vad som står i annonserna. Man undrar ju lite över vem det egentligen är som har skrivit annonsen liksom...


Jag ska i alla fall åka och titta på rummet som delas med den italienska tjejen efter skolan och eventuellt ett annat delat rum i dag också. Skit också.

Bilder från kvällen i Camden

Det är en kamel, för den som inte ser det.

En solig, men blåsig, dag var vi i Hampstead

Det är väl kanske tre veckor sedan nu, men vi var i alla fall i Hampstead i en park där. Parken är väldigt stor och påminde mig om Nyckelviksparken hemma i Stockholm. Den låg som uppe på en topp så man hade utsikt över ja, kanske inte hela London, men en stor del i alla fall. Man såg långt helt enkelt. Efter att vi hade strosat runt i parken en stund gick vi och satte oss på en uteservering och tog ett glas Cola innan vi åkte vidare till favorithaket i Camden för att möta upp några fler vänner och ta en öl/glas vin/drink. Och Jag avslutade kvällen med att möta upp Love för ett glas Rose.