"Om någonting verkar för bra för att vara sant i London, så är det oftast så"

Ja, det var väl så han sa, Alan. Lägenheten jag hittade som jag ville åka och titta på idag var troligen en bluff och någon försökte lura mig på pengar genom att be mig betala en "deposit" före visningen via Western Union för bådas säkerhet. Eftersom att personen i fråga hade dåliga erfarenheter från när hon (påstod sig vara en hon i alla fall, jag är dock inte helt övertygad om den saken) hade låtit folk komma och titta på hennes lägenhet. De hade rånat henne och tagit alla hennes pengar och även en del värdefulla smycken och nu hade hon anlitat en advokat som hade sagt åt henne att hon måste göra på det här sättet i fortsättningen.

Ja, ungefär så var det. Värsta storyn målades upp och jag kände bara att.. nej. Jag och Love kom överens om att det här är fejk och ingenting att ha. Människan började fråga om mina uppgifter som min adress, telefonnummer, hur länge jag tänkte stanna och massa andra saker. Kände en väldig obehagskänsla när jag insåg att den här lägenheten kanske inte ens finns och att det är en människa som sitter i andra änden och bara hittar på en historia och spelar på andra människors empati. Vidrigt och väldigt obehagligt. Jag blev nog lite skärrad och innan jag somnade igårkväll trodde jag att jag skulle drömma mardrömmar om den här människan och vad som skulle hända om jag inte dök upp, eller om jag hade dykt upp.

I morgon ska jag dock på en annan visning (förhoppningsvis en riktig) och så har jag fått tips om att det blir rum lediga i ett hus där det bor studenter från skolan och i kväll träffade jag även en ny tjej från skolan som hade kompisar som hon skulle kolla med angående lägenhet.

Och juste, jag var inte på någon intervju i dag, men jag ska träffa Alan i morgon och förhoppningsvis har han något annat till mig. Så ja, saker är på gång i alla fall.