Söndagar är både värst och bäst

Söndagar är den bästa dagen på veckan. Det är den dagen jag tar det stört lugnt och inte gör någonting, eller gör allting. Det är den dagen jag gör exakt vad jag känner för. Oftast blir det så att jag sover lite för länge, dagen går och ingenting görs. Jag ligger i sängen hela dagen och bara degar. Men söndagar är även den värsta dagen på veckan. Dels för att jag oftast sover lite för länge, dagen går och ingenting görs. Va, men det där skrev du ju just var det bästa, tänker ni nu. Ja, det gjorde jag. Det är det bästa, men också det värsta. Men det finns en sak till med söndagar som jag inte alls gillar och det är att jag känner att familjen här, är hemma hela tiden, de går aldrig ut. Jag känner mig obekväm och väntar in i det sista med att gå utanför dörren till mitt rum. Om det inte är så att jag ska iväg och möta upp någon kompis eller så, då smiter jag bara. Japp, smiter. Det är så det känns. Jag känner mig som värsta banditen här. Känner att jag gör allt i smyg och så där. Men jag flyttar ut om en vecka och då hoppas jag att allt blir annorlunda.