Två veckor kvar

Bild från när vi var i Brighton för två veckor sedan.

Om två veckor flyttar jag ut ur familjen. Herregud, jag längtar! Inte för att det är hemska eller så egentligen, men jag känner mig bara så sjukt obekväm med att vara inneboende. För det är inneboende jag är, jag är inte direkt en del utav familjen. Och det beror säkert mycket på mig själv, men inte bara. Jag vet inte hur jag ska bete mig, känner att det är stelt när jag är i deras närvaro, känner hur krystat det blir hela tiden. Därför undviker jag det. Går inte utanför dörren till mitt rum så mycket, är inte hemma så mycket. Väljer att äta middag runt åtta i stället för halv. Det känns lite sorgligt och tråkigt på ett sätt. Men samtidigt... jag vet inte. Det kanske inte är min grej att vara inneboende helt enkelt. Men å andra sidan gick det ju hur bra som helst när jag var i Ghana. Det var så annorlunda, inte alls jobbigt. Fast då var vi flera inneboende, nu är jag själv. Det är ju också en skillnad. Hur som helst flyttar jag ut om två veckor. Var jag ska flytta vet jag inte riktigt ännu. Jag håller på att kolla för fullt. Efter en så kallad shared flat, men det är svårt. Jag har blivit varnad från flera håll. Alan sa till exempel att "verkar det för bra för att vara sant i London, så är det oftast det" han berättade också att det är många som luras och att man ska vara kritisk när man letar. Dessutom tycker jag att det är dösvårt att veta vilka områden som är bra och allt sånt där. Så det är lite knepigt helt enkelt. Men om två veckor flyttar jag ut i alla fall...