Det finns alltid någonting att göra i London.

Det är, som rubriken antyder, alltid fullt upp här. Att inte ha någonting att gör här.. nej, jag vet inte riktigt. Det existerar inte så värst mycket. Förra helgen var helt fullspäckad. Berättar mer om den senare.

I går var vi och tittade på vaktavlösningen innan skolan. Det var inte det märkvärdigaste jag har sett kanske... Efter skolan skulle vi ha gått på musikal med skolan (yes, ni läste rätt, en musikal till), men biljetterna var slut. Så vi gick och kollade om vi kanske kunde få tag i några biljetter på egen hand. Men de var fruktansvärt dyra och det fanns bara tre platser tillsammans. Vi var sex. Två var inte jättesugna, men då var vi fortfarande en för mycket. Så i stället köpte vi biljetter till i kväll och sen gick vi, sedvanligt och satte oss på en klubb, som var mer bar, eftersom att klockan inte var så mycket. Efter några timmar där gick vi och åt middag på Pizza Hut. Kvällen till ära var vi ett fantastiskt extraordinärt härligt gäng.

Damian som är från Spanien och Cilia som är från Belgien

Margrit och Victor 

I dag är sista dagen i skolan, den här veckan. Vi är nämligen lediga i morgon på grund utav The Royal Wedding. Med andra ord blir det långhelg för oss den här helgen också. Hela fyra dagar! Och i kväll ska vi alltså gå på musikal igen; Phantom of the Opera. Efter musikalen är det Kaplanfest (det vill säga, en fest som skolan anordnar) med karaoke och hela köret. Det blir fint det.

A whole new world

Jag slutar aldrig förvånas över denna stad. Över allt som händer, allt man möter. Man tänker att London, det är som Stockholm. I stort sätt. Men där tar man fel. Saker som aldrig skulle hända i Stockholm händer i London. I London pratar människor med varandra på tunnelbanan eller bussen, människor hjälper varandra. Hittar man inte vägen och ber någon om hjälp, då hjälper de till. Oavsett om de vet eller inte, vet de inte tar de reda på det. Människor här är trevliga. Man ber om ursäkt om man råkar gå på någon, eller slå emot med väska mot någon. Människor här är inte stressade på samma sätt som i Stockholm. I London har man tid att hjälpa till, man har tid att vara artig. Det har man inte i Stockholm. I Stockholm är alla inne i sitt, alla är fokuserade på att komma hem snabbt, se ut som att de är jätteintresserade av det de läser i tidningen på tunnelbanan och absolut inte titta på någon. Människor är otrevliga, för att de inte har tid att vara trevliga. De tar sig inte tiden. Den lilla lilla extra tiden det tar. Människor är självupptagna och har inte tid att ge lite tid åt någon annan. Inte någon de inte känner.

Något som jag också har insett är att det jobbigaste med att inte kunna språket fullt ut är att man inte kan uttrycka sig precis som man vill. Det är svårt att få fram det man vill och många gånger struntar man i att säga det man tänkte, bara för att man inte har tillräckligt med ord för att täcka det. Vilket är synd. Men jag gissar att det kommer med tiden. Men just här och nu, känns det lite jobbigt, frustrerande och väldigt irriterande att inte alltid kunna säga det jag vill, kunna berätta för mina vänner vad jag har varit med om.

Picknick i Hyde Park

I lördags picknickade vi i Hyde Park. Vädret var ju så underbart! Vi hyrde cyklar och cyklade runt inne i parken och utanför. När vi tröttnade på att cykla lämnade vi tillbaka cyklarna och parkerade oss på en pub i närheten av Queensway. Och där satt vi sen och skådade regnet som föll från himlen och människorna som sprang förgäves. När regnet lättade begav vi oss alla åt var sitt håll. Hem för att äta och svida om till partystassen. För att några timmar senare mötas upp på Victoria Station där Victorias ex väntade på att bli mött (varför han kommer till London och besöker henne och bor hos henne trots att de har gjort slut, är en lång historia). När vi alla var samlade tog vi första bästa tunnelbana till Camden Town där det vankades utgång. Soundtrack club (eller om det var bar) hette stället vi hamnade på och de spelade kända soundtracks hela natten lång. Passade mig perfekt.

Brighton

Eftersom att vi, precis som alla andra, har långhelg var vi lediga i fredags och passade på att spendera dagen i Brighton. Efter ca en timmas resande med tåg var vi framme. Vi var 11 personer från början och sen, lite senare, kom det en hel drös till som vi mötte upp. Totalt var vi nog runt 20 pers. Jag kände inte alla, men det gjorde ingenting, för det gjorde ingen.

En av tjejerna som vi åkte med var väldigt jobbig. Hon betedde sig som en lärare och räknade in oss med jämna mellanrum. Vi var hela tiden tvungna att hålla ihop, och var någon för långsam blev hon irriterad. Vi höll ut ungefär halva dagen, sedan var vi tvungna att trotsa henne och jag, Victoria, Victor och Margrit gick och satte och på Hilton Hotel's uteservering. Där de för övrigt spelade både ABBA och Roxett, och solen sken och det var varmt trots att klockan var kväll. Fint som sjutton var det. 

Någon timma senare bestämde vi oss för att leta upp ett ställe att äta på och fann en liten härlig restaurang mitt i den lilla staden. Där beställde vi in en varsin förrätt som vi avnjöt, och tog sedan tåget tillbaka hem till London. Någon gång runt elvasnåret satte jag nyckeln i låset och tassade upp till mig igen. Riktigt härlig dag.

Med ABBA i lurarna satt vi och diggade i varsin solstol
(kan tillägga att det var Victor som stod för musiken, inte jag)

Eftersom att jag inte har någon annan väska än min ryggsäck så får den följa med överallt.
Victor har börjat skämta om det och mobbar mig lite smått för det.
(Här om dagen sa han att han hade hittat en stor väska, som var snygg.
Och att jag kanske skulle köpa den)

Lägg märke till brudparet som sitter i karusellen.

Sallad med jätteräkor, vitlök och lite annat. Smarrig var den.

Billy Elliot

Torsdagens musikalbesök kan vara det bästa någonsin. Billy Elliot var helt fantastisk! Lillkillen som spelade Billy var så himla duktig. Vilken dansare! Riktigt grym. Och som vanligt när jag har varit på musikal gick jag därifrån alldeles lycklig. Tänk vad lite sång, musik, dans och teater kan göra!

Victoria Palace

Anna (?) (en av lärarna) och Victor

Det var himla fint invändigt.

Victoria, jag och Victor 

Enda sedan i torsdags har Victor hoppat och dansat runt och gjort balettliknande rörelser och sagt att han är Billy Elliot.