För lite drygt en vecka sedan skrev jag om hur jag längtade efter att gå till jobbet, hur jag verkligen började trivas mer och mer. Både med människor och uppgifter. I dag känner jag inte så längre. Hur tråkigt som helst. Det var en kortvarig lycka.
Som jag har pratat om tidigare så har jag blivit förflyttad till en utav de nya shopsen som öppnade i förra veckan. Första veckan var det okej, jag trivdes ändå hyfsat bra med människorna och allt kändes, trots allt, helt okej. Vi hade kul tillsammans.
Men det var då. Det var innan allvaret började. Nu är allt väldigt annorlunda.
Jag skrev en liten notis i mobilen, senast i dag. Så här har jag skrivit:
"Det här är inte kul längre... Någon säger åt mig att göra en sak, fem minuter senare kommer någon annan och skäller ut mig för att jag gör det den andra sagt åt mig. Någon säger åt mig att bara lämna sakerna och gå, någon annan säger sedan åt mig att jag inte bara kan lämna och gå. Jag måste städa efter mig! Det känns som att prata med varandra kunde vara en god idé..."
Jag trivs inte alls. Vad jag än gör, hur jag än beter mig så är det alltid fel. Alltid för någon.
Den här veckan har jag dessutom blivit ivägskickad till andra shops som har behövt hjälp. Jag har jobbat i ca två månader och har redan varit i 4 olika(!!). Det är lite blandade känslor kring det.. Jag har funderat över huruvida jag gillar det eller inte och kommit fram till följande;
Antingen väljer man att se det som att om de ska hålla på och kasta runt mig till massa olika ställen hela tiden kommer jag aldrig bli riktigt hemma någonstans, kommer aldrig bli riktigt kompis med någon.
Eller också vänder man på det och ser det som att jag får fler möjligheter att träffa nya människor än någon som bara stannar i en och samma shop hela tiden!
Det har faktiskt varit lite skönt att få dra iväg efter halva dagen. Lite befriande på något sätt. I morgon och på fredag ska jag jobba som jag gjort idag. Börjar dagen i "min" (vet inte var jag hör hemma längre....) shop och fortsätter från lunch och framåt i en annan shop. Vilket för övrigt är den shopen som min första chef har blivit manager för och min föredetta kollega Sabi jobbar också där. Dessutom är resten också rätt okej. Så jag trivs rätt bra där borta. Men det blir bara veckan ut. Säger de i alla fall.....
Ps Jag har till och från under dagen haft ordentliga funderingar på hur jag ska göra med det här egentligen. Funderat över om man skulle försöka hitta sig ett annat jobb, hur länge man ska ge det här en chans, vad man kan göra för att ändra på situationen.. Jag vet verkligen inte, men just nu vantrivs jag verkligen. I alla fall halva dagen. Och den halvan av dagen är det flera gånger som jag får känslan av att jag bara vill kasta alla grejer på dem och springa därifrån och gråta! Känns inte som ett sådär jättebra tecken. Men jag ger det någon vecka till, för att se vad som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar