Nej, i dag var det verkligen inte min dag. Inte till en början i alla fall. När jag kom till jobbet var jag både pigg och glad. Men sen..
Jag började direkt med mina yoghurtar som jag ska fixa på morgonen. Vissa ingredienser fattades, jag hittade inte alla verktyg jag behövde å hej åhå.. Sen kommer de och börjar tjata på mig om att jag måste börja skynda på lite, är du klar!?, du bör vara klar nu!, klockan är alldeles för mycket, du borde vara klar för länge sen. Jag försökte skynda på, gjorde så gott jag bara kunde. Och jag vet verkligen inte varför det tog så lång tid! För jag sprang runt som en jäkla idiot och stressade på som sjutton! Det kanske var just därför.. Och de tjatar på. Kommer in med jämna mellanrum och suckar över att jag inte är klar, berättar att jag borde vara klar för länge sen.
I sådana lägen känner jag mig så fruktansvärt misslyckad. Jag var väldigt nära på att bryta ihop flera gånger. Jag ville bara kasta allt, skita i det och springa därifrån. Springa hem och dra täcket över huvudet och bara glömma bort allt. Bara sova så att det kunde bli en ny dag, jag kunde glömma allt innan och bara komma dit och äga dagen efter. Men det gjorde jag inte. Jag stannade kvar. Stressade på med mina grejer. Försökte hela tiden att inte komma med några ursäkter om varför det var som det var, utan bad bara om ursäkt. Sa att jag försökte.
Det började alltid med att de kommer, hetsar på mig. Nästan skäller/låter väldigt besvikna/det-här-är-inte-alls-bra-tonfallet. Jag ber om ursäkt, låter lite lätt uppgiven, säger att jag ska försöka bättra mig. Ber om ursäkt. Sen klappar de mig på ryggen och säger att jag inte behöver oroa mig, det kommer bli bättre och bättre för varje dag och i slutet av veckan kommer det gå som en dans. Men fy vilken hemsk känsla som bosatte sig inuti mig denna morgon/förmiddag.. inte kul.
Sen får jag veta att jag ska åka iväg till en annan shop som är kort om folk och hjälpa dem resten utav dagen. Skönt, just i dag. Det var lite frihetskänsla över det. Kändes befriande.
När jag kommer dit är alla trevliga och det är rätt lugnt. Hela dagen gick kanonbra. Men sen innan jag ska gå så går jag in på toaletten och ska byta om. Toalettdörren har inget vanligt dörrhandtag utan en sådan där stång som det är på handikappstoaletter. Så jag drar i den och ska låsa. Men låset går inte igen så jag försöker dra dörren mot mig samtidigt som jag försöker vrida om låset lite till, och då, när jag drar i handtaget följer inte dörren med som jag har tänkt mig utan i stället står jag där med hela handtaget i handen... Pinsam tjej. Jag funderade någon sekund på hur jag skulle göra.. låtsas som ingenting och bara springa därifrån, eller erkänna vad jag hade ställt till med och be om ursäkt.. Jag bestämde mig för det sistnämnda. Tyckte att det var väl lika så bra.
Alla undrar hur jag lyckades med det, någon skämtar och säger att jag måste låsa upp innan jag försöker öppna dörren. Och sen står vi där och skrattar åt eländet allihopa. Skönt. Men pinsamt ändå.
Sen har jag tappat ungefär allt som går att tappa hela dagen också, gick fel när jag skulle försöka hitta den andra shopen jag skulle till. Jag var färdig att bryta ihop en antal gånger under denna fantastiska dag.
Sen när jobbet äntligen var slut bestämde jag mig för att ta mig till mitt favoritområde här i London, Camden. Och det gjorde att dagen tog en vändning och plötsligt kände jag att livet är rätt så bra trots allt. Precis så där som jag brukar känna. I morgon blir det nya tag och på onsdag kommer mina favorittjejer hit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar