Beslutsångest

I morse frågade min flat mate om jag skulle vara intresserad av att byta rum. Flytta ut från mitt delade dubbelrum och i stället få ett enkelrum (för £100 extra i månaden...). Lucy som bor i rummet som jag skulle ta skulle då flytta in i Jarrods  (han som frågade) rum och Jarrod skulle ta min plats i mitt delade rum.

Jag bad att få tänka på saken över dagen, vilket var helt okej. När jag kom hem kollade jag alla konton, räknade lite på löner, ränkade på hur allt skulle gå ihop. Om det skulle gå ihop. Har vägt för och nackdelar emot varandra. Min plan är att flytta ut härifrån när kontraktet går ut, den 21 augusti. Men då måste jag ha någon annanstans att flytta in.. och jag måste ge en månads notis till hyresvärden om huruvida jag stannar eller ej. För att de ska hinna hitta någon annan.

Och nu börjar Lucy tveka. Eller jag vet inte. Om vi ska göra en rokad mellan rummen eller inte beror tydligen på om jag tänker flytta eller inte. Och det kan jag ju inte ge ett definitivt besked om ännu (hallå, det är två månader kvar till mitt kontrakt går ut!? En månad kvar till jag måste ge notis om hur jag gör.. vad är grejen!? Varför så bråttom? I don't get it...).

Och nu fick jag lite allmän ångest också.. beslutsångest typ. Jag hatar när jag har ställt in mig på en sak och det sen inte blir så. Usch vad jobbigt det är.


Vi kom i alla fall fram till att vi alla ska tänka på saken. Spännande fortsättning följer... Typ.