London Love

Det är mycket tankar och känslor som flyger runt i både huvudet och luften just nu. Men jag är fortfarande glad och lycklig. Jag älskar livet. I bland går man igenom vissa perioder i livet med lite skräckblandad förtjusning. Det är lite så min sista månad här i London kommer att bli. Inte för att jag är rädd, jag är inte alls rädd. Det jag menar är egentligen att det kommer bli en tid av både glädje och sorg. Det kommer vara den sista tiden med allt jag har här, det kommer var många jobbiga avsked. Men det kommer också vara mycket roligt och jag ska ta vara på den sista tiden här så mycket jag bara kan.

På onsdag är det, precis på dagen, en månad till avfärd. Vilket känns jätteroligt, samtidigt som det känns jättetrist och sorgligt. Jag kommer att sakna livet här. Men samtidigt ser jag fram emot framtiden. Jag har så mycket planer. Och, som jag har sagt så många gånger förut, när en dörr stängs, öppnas en annan. Slutet på ett kapitel är början på ett annat. Jag tror det är väldigt viktigt att inse, att bara för att man avslutar något roligt, så betyder inte det att man aldrig mer kommer att ha roligt. Att man måste ha tråkigt en stund innan man får ha roligt igen. Jag tror inte att det behöver vara så. Även om jag tror stenhårt på att det är nyttigt att ha lite tråkigt ibland också. Jag tror till och med att det är nyttigt att må lite dåligt ibland. Man får nya perspektiv på saker och ting på det sättet. Och i dag skulle jag nog vilja påstå att jag är glad över att jag har haft mina jobbiga perioder i livet. Utan de hade jag inte varit där, eller den, jag är i dag.

Det är inte mycket här i livet som varar för evigt. Därför tycker jag att det är viktigt att försöka att avsluta allt när man är på topp. Och det är precis det jag gör. Jag älskar livet, jag kan inte säga det för ofta. Jag älskar mitt jobb och mina kollegor. Jag älskar mina flatmates. Jag älskar mitt liv i London. Men jag vill för det inte fasta i det här för evigt. Jag vill vidare, prova annat. Det är liksom bara så'n jag är. Och faktum är att jag älskar att vara precis så. 

Jag har två rädslor här i livet. En av de är att fastna någonstans, bli uttråkad. Sluta älska livet. Den andra rädslan sparar jag för mig själv.

I natt drömde jag att jag av misstag flyttade hem till Sverige, en hel månad för tidigt. Jag var jätteförvirrad och visste inte ens vilken månad det var. Jag hade missat massor med saker jag ville göra i London. Bara för att jag var förvirrad och hade gjort ett misstag. Jag visste inte om jag bara hade råkat ta fel flyg, en månad för tidigt. Eller om jag från första början hade bokat helt fel. Som sagt, det är mycket tankar och känslor som snurrar runt nu.

Jag har gjort en Spotify-playlist som jag döpt till London Love. De dagar jag längtar till London, saknar tjejerna, saknar livet här, de dagarna ska jag lyssna på den lista. Jag ska bara lyssna, njuta och minnas. Tänka tillbaka på allt det fina, njuta över att jag fått uppleva det. Lyssna och le.