Life is like a roller-coaster.

Livet är väldigt upp och ner, väldigt mycket toppar och dalar. Och snabbt går det i svängningarna. Den här veckan har stundvis varit lite av vad jag skulle vilja kalla för en helvetesvecka, samtidigt har det kommit en del små positiva saker och besked under veckan också. Svängningarna går som sagt fort. Det sket sig ganska rejält på jobbfronten. Men det kunde ha varit värre. Jag klarade mig ändå ganska lindrigt. Jag hade nog bara tur. Jag begick ett stort misstag. På helt fel dag.

Ingen riktigt skällde egentligen på mig, de bara sa till mig hur det ligger till. Och sen skämtade de lite om det. Hur ska jag då kunna ta det seriöst? Hur ska jag kunna bli rädd? Nervös?

Sen känner jag hur de går bakom min rygg och pratar om mig, om mitt misstag. Alltså, de står bokstavligen, bakom min rygg och pratar. Om mig. Hur oproffsigt är inte det? Det kanske var meningen att jag skulle höra? Men varför pratar man inte direkt med mig? Skäller, skriker? Om man tycker att det är så illa. Berätta det för mig då. Och skratta inte, skämta inte. Skäll dåra!

Min chef var mest den lyssnande, medan vår tillfälliga manager assistant var den som pratade. Chefen kom sedan fram till mig och sa, på ett vänligt sätt, att han tycker om mig men att jag nu måste bevisa att jag är rätt person för mitt kommande uppdrag. Det är jag. Men jag begick ett misstag. På fel dag.

Nu gör jag i alla fall allt jag kan för att sopa igen spåren efter mitt misstag. Mer kan jag inte göra. Vi får se hur detta slutar. Förhoppningsvis blir det en saga med lyckligt slut.