Portsmouth

Det blev en trevlig liten utflykt. På tåget satt jag vid samma bord som tre små pensionärer. Två små tanter och en liten farbror. Hur söta som helst! De satt och pratade och skojade med varandra hela vägen. De retades lite med varandra och skrattade hjärtligt tillsammans. De pratade med folk som gick förbi i gångarna på tåget. Skrattade. Väldigt mysiga. De kändes så himla tillfreds med livet. Lyckliga. Jag hoppas att jag kommer vara som de när jag blir gammal. Jag vill bli gammal, riktigt gammal. Men aldrig grå. Jag hoppas att livsglädjen alltid kommer att finnas kvar där.

Hur som helst, tillbaka till min lilla resa. När jag var framme visste jag inte riktigt vad jag skulle göra, eller vart jag skulle gå. Så jag strosade runt i någon form av utomhuscentrum en stund. Det var en superduktig tjej som stod där på torget och spelade gitarr och sjöng. Jag blev helt tagen. Hennes röst! Så jag gick och köpte mig en "Baked Potato" med beans and cheese (är man i England så är man) och slog mig ner på en bänk där framför henne och njöt av min potatis och hennes musikalitet.

När jag kände mig nöjd med det vandrade jag vidare, ner mot vattnet. Andades havsluft, lyssnade på måsarnas skri och tittade på gamla skepp. Strosade runt och tittade på turistattraktionerna och gick och tittade på gamla antikviteter. Strosade runt i ett annat utomhuscentrum, det nere vid vattnet.

Vädret var grått i dag. Blåsigt, men ändå helt okej. Det kändes som att hösten hade kommit längre där nere vid kusten. 

På det stora hela, en mycket bra dag.