Eurovision, arbetsintervju och att leta nytt boende.

I går var jag och Love på en svensk bar och tittade på kvalet till Eurovision. På SVT, det ni! Det var två våningar och på undervåningen var det en bar och tv-apparaterna var på (kvalet på en engelsk kanal), folk stod och pratade, drack och tittade med ett öga. På övervåningen var det en tv där de visade kvalet på SVT där man kunde sitta ner om man ville. Så där slog vi oss ner, längst fram. Vi satt och pratade och tittade lite med ett öga, två ibland. Sen när de skulle läsa upp resultatet var det ju väldigt nervöst för Sverige, och det kändes i hela rummet. Alla satt på helspänn och för varje nummer de läste upp som inte var Sverige blev folk mer och mer frustrerade tills de, sist men inte minst, ropar upp Sverige, då utbrister ett stort glädjerus i hela rummet, alla skrattar lättat och klappar händerna samtidigt som man tittar sig runt i rummet och bara delar glädjen med alla andra. Känner precis som alla andra. Det var skönt, härligt och roligt. Som Love uttryckte det "Äntligen får jag känna på den där känslan som alla jämt har när de tittar på fotboll och rätt lag gör mål! Jag har ju aldrig fått uppleva det eftersom jag aldrig har tittat på fotboll". Det var verkligen så det var. 

I morgon ska vi dit igen och titta på finalen. Eventuellt skulle några andra av Loves svenska kompisar också komma med då. Det blir bra det.

Men innan det vankas Eurovisionfinal ska jag på en ny arbetsintervju. Den här gången på ett cafe. Inte lika planerat som sist, men jag går dit och gör mitt bästa helt enkelt. Inte konstigare än så. Skiter det sig har jag en annan intervju inplanerad på onsdag, på ett annat cafe. Så jag sitter inte i sjön. Än. Och jag vet inte riktigt hur det är. Ena dagen tycker jag att Alan säger att det inte är några problem, jag får hur många intervjuer jag vill. Och nästa dag skickar han ett mail där han skriver att han har två förslag och att jag ska komma och diskutera min sista intervju med honom. Plötsligt låter det då som att jag bara får en till, that's it, liksom. Sen när jag väl är där säger han "prova att gå dit, skiter det sig har jag många andra till dig". Jag fattar nada. Men det senaste budet var i alla fall att jag har massor med intervjuer. Men han verkar ju lite lätt schizofren. Annars är han helt okej. 

Sitter även och letar nytt boende och har mailat på några olika annonser om att jag är intresserad och vill komma och titta. Om en vecka flyttar jag. Har jag inget nytt boende då tar jag in på hostel tills jag hittar något. Men det kan ju bli spännande det med!  

Håll tummarna nu för att jag få något av cafejobben
och att jag hittar ett bra boende med härliga människor!