Häääng med!

Kör en nystart och byter adress. 

Häääng med!

www.powerpippii.devote.se

..

Läser ett gammalt dokument jag skrev en gång. Får lite lätt hjärtklappning. En klump i halsen och en tung sten i magen. Dokumentet är fyllt av sorg, ångest och rädsla. Känns jobbigt. Men också skönt. Skönt att en del av det där har lite mindre starka konturer nu än då. Skönt att allt inte längre är som då. Att saker har hänt och att livet börjar småle lite i smyg igen.

Har klippt mig och skaffat mig ett jobb. Typ.

Before

After

nej.

Jag. Vill. Inte.

Inte idag.

Det där som snurrar i min skalle, det där som ekar av tystnad.

Det är så mycket som snurrar runt i min lilla skalle just i detta nu. Så mycket funderingar om ditten och datten. Fram och tillbaka. En del som känns så långt borta. Så mycket jag är nöjd med, och så mycket jag är missnöjd med. Så mycket jag vill ändra. Så mycket som fungerar och så mycket som inte fungerar alls. För mig, och för andra.

Vill bara skriva, rita, måla, sticka, klippa, klistra. Vara kreativ.

Men jag hinner inte. Jag orkar inte. Jag har ingen inspiration.

Det är på gång. Måste bara hålla ut lite till. Snart så.

Helt osammanhängande inlägg. Men det är så det är i min lilla skalle för tillfället också. Så det känns ju logiskt. Det är som en tystnad som bara skriker och skriker och blir hes av allt skrikande. Den vill ju så himla gärna få fram sitt budskap. Men ingen hör. Det bara ekar av total tystnad.

Jag väljer alltid den svåraste vägen.

Sitter här, i min säng, och förtränger morgondagen. Sitter uppe lite för sent, trots att jag vet att jag borde sova. Trots att jag vet att jag börjar tidigt i morgon. Trots att jag är hemma, och inte på landet. Precis som så många gånger förut.

Jag vill inte jobba i morgon. Men det är mest för att jag känner hur trött jag är i ögonen. För att jag känner att jag inte fixat klart. Sånt liksom stressar mig. Jag gillar mitt jobb just nu. Så det är verkligen inte det. Mitt jobb har nästan aldrig varit finare. Men kanske känns det just så här fint bara för att jag vet att det bara är några veckor kvar nu. För att jag vet att sommaren snart är slut och förändringar väntar.  Kanske passar jag på att njuta av att vara en av "de gamla", en av de som vet. Som kan. Kanske passar jag på, medan jag fortfarande har möjligheten.

Om några vekor är det jag som är "hon den där nya tjejen". Riskerar tillochmed att bli "hon, Stockholmstjejen". Hoppas bara inte de tycker att jag är dryg för det. Att de tror en massa utan att veta. Bara börjar tycka en massa innan de har tagit reda på fakta. Men det tror jag inte. Allt kommer bli så himla fint. Så himla bra. Och så himla jag. 

För oavsett hur det blir, eller vad det blir, kommer det bli på mitt sätt. Är jag inte nöjd med hur stigen ringlar sig, hur vardagen ter sig, då väljer jag helt enkelt bara en annan stig. Viker av. Tar en större väg. Tar en ringligare väg. Och så ut på motorvägen. Men aldrig kommer jag titta i backspegeln, ångra mig, göra en U-sväng och köra hela vägen tillbaka igen. Aldrig.

I stället ska jag ta lärdom av allt jag stöter på under resans gång, jag ska samla alla vackra små minnen i fickan och bara njuta av att ha dem där, vilandes. Jag ska bli vis(-are) och blicka framåt, men titta tillbaka på de där fina små minnena. Ibland ska jag kasta mig ut för galet branta stup. Bara för att möjligheten finns. Men ibland kommer jag också välja de lätta, lite mindre branta stupen. Lite mindre farliga. De där som ger lite mindre erfarenhet och lärdom. De där som mest bara finns där för kontrasternas skull. 

Jag kommer säkerligen stöta på, och kliva på, några minor under den tiden som så småningom kommer ha passerat. Varje mina jag kliver på ska jag, varsamt, samla ihop alla delar av och, tillsammans med några nya små bitar, skapa något vackrare, något mindre farligt. Och framförallt, något mindre smärtsamt. Varje ensam liten del ska plockas ihop med stor kärlek.

För vi sjunger av hjärtans lust

För precis en vecka sedan körde jag och Frasse en heldag på Skansen.

Vi tittade på djur.

Vi såg lite djur.

Vi åt lyxmackor med skagen och gravad lax på med fin utsikt till.

Det var gott.

Och fint.

Det var väldigt varmt.

Vi såg flera djur.

Vissa mer exotiska än andra.

Vi gick på allsång.

Dead by April var där.

Måns var där.

Malin och Frasse var där.

Jag och Malin var där.

Erik Hassle var där.

Och Basshunter var där.

Det var fint.

Sen vandrade vi hem i den vackra Stockholmskvällen. 

I dag kör vi igen! Heja allsång! Jag, Malin, Sofia och Jossan. Det blir fint som sjutton. Tredje gången i år. Heja! Jag älskar allsång. Ha en fortsatt fin dag och kväll.